Vad är vitsen med att iscensätta saker, för att få det man vill ha? Det är en klassiker vad gäller lovestorys. Man vill ha det man inte kan få och för att få det lådsas man att man inte vill ha det...och får det.
Att man vill ha det man inte kan få, har säkert de flesta känt. Men hur kan man ändra sig angående något man inte vill ha, för att man får det, så fort man inte får det? Lite invecklat förklarat, men ni förstår vad jag menar.
Om någon velat ha en, så försvinner det förmodligen inte i ett fingerknäpp. Man är medveten om att personen ifråga är helt galen i en, då är det väl i praktiken omöjligt att detta försvinner efter en vecka? Så varför är då denne mer attraktiv, för att den spelar matcho, kall och dissig?
Det är en sjuk grej med oss människor som jag länge undrat över. Vi vill stå fast vid att man ska vara ärlig och uppriktig, men ändå vil vi ha det fejkade före det naturliga.
Nä, jag klarar bara inte av sådant trams, om jag tycker om någon, så hoppar jag ur kläderna av glädje inför denne, slänger mig armarna och pussas tokigt och säger vad jag tycker.
Psst!
Jag saknar någon galet mycket
och det är ingenting jag mörkar om! =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar