I hate this part right here

Okej, dags att vara lite seriös! Inget krog, supa, jobba, less-på-livet snack.


Som ni kanske har märkt så har jag för en tid tillbaka gått in i en dimma. Eller så har det kanske gått er förbi, vilket inte är så konstigt med tanke på den teaterapa jag är. Men kan nästan säga att det är min specialite att dölja vad jag egentligen känner. När jag helst bara vill skrika och gråta som ett övergivet spädbarn, så brukar jag slå på någon hip låt och gestikulera med armar å ben och predika om min livssituation som är så "bra". Man skulle kunna lika detta scenario med en diabetiker som har fått på tok för många kilo socker i blodet eller extrem ADHD.

Innan jag går djupare, vill jag bara klargöra att detta inte handlar om någon
fairytale gone bad med något hook up, det handlar enbart om mig själv och mitt eget välmående.

Nåväl, åter till den röda tråden...

Här om dagen när jag skulle försöka sova, kunde jag inte slappna av och sömnen kändes oerhört långt borta. Jag vred och vände mig, pulsen steg och jag förstod inte vad som pågick. Jag la mig med annsiktet djupt nerborrat i kudden och kramade om den hårt i hopp om att bara lämna just den här stunden bakom mig och välkomna en ny dag.
Dessvärre var det omöjligt.

Då slog en synnerligen vettig frågeställning upp. Finally.
Hur ska jag någonsin kunna
arbeta som psykolog/familjerådgivare/beteendevetare och ta hand om andras psykiskahälsa, om jag inte ens kan ta hand om min egen?
Efter en stund försökte jag tänka mig att någon, som är i samma situation som mig just nu, sökte upp mig för rådgivning. Vad skulle jag råda honom/henne att göra?

Jag tänkte över min nuvarande livssituation, ordentligt och försökte sätta finger på de saker som ibland tynger mig. Det var inte lätt, men efter en betänketid på siisådär 60-70 minuter kunde jag börja bearbeta dessa.

Inre stress, prestationsångest, paniksyndrom och givetvis samt ett kryddmått, eller ja okej då, en matsked kärleksbekymmer.


Inre stress - Mycket att göra på lite tid. Solla bort de mindre viktiga sakerna och ta itu med det viktigare. Exempelvis, ta inte på dig jobb när du har skolarbeten Lojsan. Du bör hålla de du lovar, men du själv går alltid i första hand, man kan inte vara alla till lags. Tyvärr.

Prestationsångest - Mycket sagt, lite verkstad. Att få tummen ur tvåan är inte alltid lika lätt som det verkar. Man vill mer än man egentligen klarar av för tillfället. Skolan, fysiskhälsa med mera. Det gäller att inte sätta upp för höga mål och faktiskt lära sig att nöja sig och att se de sakerna som man faktiskt är bra på. OBS! Det du gör, gör du för din skull, ingen annans.

Saker jag är bra på:
-Praktiska saker och är väldigt kreativ
-Social
-Få mina medmänniskor att skratta
-Påhittig, aldrig en lugn stund
-Och givetvis, dansa och komma ihåg sångtexter.:P


Paniksyndrom - Hjärtklappning, kallsvettningar och helt oväntade infall. På dansgolvet på krogen, hemma hos en polare eller mitt på stan kan det uppstå en extrem längtan efter mitt hem, då cirkulerar bara det omkring, tills jag far hem.

Tråkigt nog kom jag inte på något sätt att bota mig själv från detta. Förhoppningsvis växer det bort med tiden.

Kärleksbekymmer - Förhoppningar, uppmålade framtidsvisioner, sumpa dessa genast för att slippa bli besviken. Lättare sagt en gjort, men ack så viktigt att ha i åtanke. Always one foot on the ground liksom.


Så nu ska jag ta itu med mina probs för jag vill vara den personen som folk alltid sett mig som - Alltid ett leende på läpparna.