Distansen väcker kärleken för familjen

Hemskt mycket hej från den försvunna tjejen! Saknar ni mig? Det vet jag att ni gör, annars skulle ni inte ha hittat hit ;)
Vet ni vad? För första gången sedan i Augusti har jag faktiskt lite hemlängtan! Dvs, till Gällivare. Det har verkligen inte hänt!! Men just nu kände jag bara för att få vara med mina närmaste, rå om dem och säga hur mycket jag tycker om dem. Men sådant är jag fruktansvärt dålig på. Det är verkligen min största skräck, att någon nära ska försvinna och att jag inte hann säga vad den personen verkligen betytt för mig. Men det är säkert en smäll jag kommer att få ta en dag, bara för att jag är så dålig på den fronten. Men jag är duktig på att skriva, så jag skriver det här. Jag älskar er!

Perfekt defekt

Mina föräldrar är väldigt mycket för fikabröd, så nu är skafferiet fullt med godsaker. Vilket inte är speciellt bra om jag ska bli av med "vinterpälsen" innan badstranden. Så idag har vi en äta vad vi vill dag och nästa vecka kommer innebära strikta matintag och raska promenader. Kan inte ta tag i styrketräningen än, då min rygg är i mindre bra skick just nu. Fick veta att jag har skolios, dvs att min ryggrad inte är rak utan har en slingrig form och att jag dessutom har en muskulös höger sida och en i princip oanvänd vänster. Så först måste jag invänta svar ang mina röntkenbilder och sjukgymnastiken, sen är jag och gymkortet ett.

kliniskt

Fredag kväll! Det är verkligen en underbar känsla när man jobbar 40 timmars vecka, måndag-fredag. Känslan av att nu har jag en hel helg framför mig. Inte för att jag längtar iväg från mitt jobb, utan mer för att jag bara älskar lediga dagar lite mer än alla andra. Känslan av att vakna till alarmet på telefonen, flyga upp, bli slagen av panik över att kanske ha försovit sig och sedan inse att det faktiskt är lördagsmorgon och att jag faktiskt får sova vidare om jag vill, hur länge jag vill.

Imorse körde jag och Krille mina kära föräldrar till Arlanda. Känns verkligen tyst och tomt här när dom har åkt iväg och även det att man vet att det kommer dröja några månader innan man ses igen svider lite. Älskar mina föräldrar så mycket! Och lyan den är skinande ren i varje skrymsle och vrå, nya gardiner är köpta och fållade. Tack, tack, tack!

Nu ska jag och min sjukling sätta igång vårat filmmaraton och bara mysa!

Jag och Mammsen i Tunisien sommaren 2010

I'm in love, I'm in love ohlalalla!

Jag hör absolut inte till den gruppen som följer melodifestivalen slaviskt, men kan absolut kika någon deltävling om
tristressen tar över mitt liv. Och eftersom att jag just nu har finfrämmande på besök, dvs mamma och pappa, så betyder ju det givetvis att vi blev bänkade framför tv'n och melodifestivalen. Igår var det andra chansen inför globen finalen och jag hittade min klara favorit!! Kommer starta min färd till jobbet med denna melodi, varje morgon en tid framöver.


Sen tyckte jag att Pernilla Anderssons, "Desperados" var en riktigt mysig låt, helt opassande i melodifestivalen dock. Och sen kan jag inte låta bli att tycka att den är skrämmande lik någon Lasse W låt.

Färg ångest

Jag har värsta hårfärgs planen och jag hoppas verkligen att den blir precis som den ser ut i mitt huvud. Har liksom ingen bild på mitt önskemål så vi får se.. Väntar och ser.