Vadå för fest tänkte jag? Angelica ringde en taxi och så for vi dit allihop. Vid dörren stod en lång, välbyggd man med stora, grova händer som påminde lite om Salanders bror, i flickan som lekte med elden. Alla kan inte komma in! Sa han bestämt. Två tjejer som jag inte riktigt kände igen backade bakåt några steg. Svammel tänkte jag och försökte glittra med dom mest "Hej jag är för full med tror att jag är nykter" ögonen som finns. Dom brukar alltid funka. Konstigt nog. Jag gick in och dom andra blev kvar utanför dörren.. Dom kommer nog tänkte jag och sprang upp för trapporna i lägenheten. På något märkligt sätt, kändes det precis som att jag sprang upp till Enbergs lägenhet, när jag tog mina jätte kliv och trappan svängde lite lätt innan man nått sitt mål. Väl uppe i lägenheten, får jag en rysning när jag inser att ingen är där. Min känsla av obehag han rusa genom hela kroppen innan jag ens sett mig omkring. En kall hand tar tag om min nacke och jag trycks ner mot golvet. Jag börjar skrika, utan att ens veta hur denne någon ser ut. När jag väl lyckades klämma in någon taskig variant av en halvnelson och får honom på rygg, la jag mina händer om hans hals och försökte med all min kraft, att kväva honom. Men han stretade emot och mina händer, gick inte att nypa åt, alla mina krafter var som borta. Jag fick syn på en serie köksknivar en armlängd ifrån mig, jag lyckades få tag i den största och högg den i hans bröst. Men han dog inte. Såklart. Jag ställde mig upp och siktade in mig på att rymma. Han tog tag i min vrist, så att jag snart mötte golvet med min högra kind i en rejäl duns.
Jag vet inte vad han hade i åtanke. Det blev svart och sen kommer jag inte ihåg någonting. Jag har ingen tidsuppfattning om hur länge och med vem jag var inne i den där lägenheten. Sen sprang jag ner för trapporna och kastade mitt huvud bakåt för att försäkra mig om att han inte var efter mig. Jag slängde upp dörren, så våldsamt jag bara kunde. Vakten, som fortfarande stod kvar utanför skrek efter mig, men försökte aldrig hinna ifatt. Vilket för mig kändes väldigt obehagligt. Jag mötte bilar efter vägen, men var alldeles för inställd på att inte lite på någon, för att lifta. När jag väl kom till en galleria, där ett kvällscafé hade öppet. Jag dundrade in, med mina trasiga kläder, som var alldeles smutsiga. Ingen frågade hur det var fatt, eller ens gav mig någon blick av sympati. Alla bord var upptagna, men jag fick syn på en ledig stol, i ett bord där Elin Jakobsson och någon tjej jag inte kommer ihåg vem det var. Jag kände mig trygg. När jag väl samlat mod att börja berätta om den traumatiska händelsen jag varit med om. Ser jag A.J komma in på fiket. Hon kom fram till mig och la en hand på min axel. Jag borde ha blivit glad, men fick en känsla av obehag. Det slutar aldrig. Dom kommer ifatt dig.. I samma stund som jag insåg att min vän, försökte föra mig rätt in i döden, ser jag Joel Hannu stå och i akt ta mig på håll. Jag knuffade stolen bakåt och började springa ner för en rulltrappa. Joel var inte sen på att springa efter. Nere vid utgången stod en blond polis, samma som gav Sofia Nilsson bältesböter sommaren -09.
Jag sprang rätt in i hennes famn blundade hårt. Joel slet av sin tröja, under den hade han en polis mundering på sig. ..Vi sprang ut till bilen och äntligen var jag i trygghet..Vi måste skynda oss till stationen sa den kvinnliga polisen. Jag slumrade till och när jag vaknade upp efter några minuter, var vi efter en ödslig landsväg, mil ifrån närmsta polis stationer. Bildörrarna var barnlåsta och poliserna stirrade rakt ut i tomma intet och sa inte ett ord, trots mina panikskrik.
- -
Drömmen som jag vaknade upp ur för 2 timmar sen, jag återvände hem till Gällivare och alla var ute efter att förstöra mig.
Så jag tror att jag blir kvar här i Stockholm.
