When it comes to love I'm not trying share..

-you might think I'm greedy but I just don't care

Olika syner på saker och ting samt en undran, ego eller ej? Är vad jag har brottats med det senaste dygnet. Eftersom att det här en offentlig sida, så ska jag försöka att vara så objektiv som möjligt..


Tänk dig in i att du har ett förhållande sedan en tid tillbaka, allting är bra tills ni kommer in i olika faser. Låt oss säga att du är beredd att hugga av din högra hand för att hålla kvar vid denne, medan den andre parten inte ens kan offra en stund framför datorn för din skull? Vänner, alkohol och datorn är viktigare än dig och du känner att ni helt enklet inte drar jämt.

Plötsligt, dyker någon som tycks klä dig bättre upp från ingenstans. För en gångs skull känner du dig uppskattad, lycklig och förälskad på ett vis som inga ord förmår att förklara. (Låt oss kalla honom för flamman)Men du vågar inte ta chansen och dumpa din pojkvän, pga att du är rädd för vad som komma skall. Leker denna nya flamma med dig? Eller kan man verkligen finna något så underbart som i dennes sällskap?

Tiden går och din pojkvän tycks uppskatta din nya "vän", det är ju faktiskt en avlösare som kan spendera tid med dig, han får ju trots allt mer tid för sin icke levande kompis. Men en dag går det upp ett ljus för honom, han inser (äntligen?!) vad han är på god väg att förlora. Samtidigt som sorgsna telefonsamtal från min dåvarande pojkvän tjuter i min telefon, ställs jag mot väggen av denne nya flamma, som menar på att det är nu eller aldrig.

Men hur kan en människa stänga av flödande känslor för en människa som man spenderat år tillsammans med, för någonting helt nytt som jag leda en vart som helst? Jag är medveten om att jag handlade fegt och ångrar det bittert idags läget. Jag borde valt den andra vägen och har efter en lång tid grubblat över mitt trögtänkta handlande. Oräknerliga gånger har jag försökt att ta upp kontakten igen och kanske försöka på nytt, men har inte ledigt någon vart.

Men det man inte ständigt påminns av, lider man allt mindre av dag för dag och precis som det sägs, så läker ju faktiskt tiden alla sår.

(Och nu till själva syftet med det här mils långa inlägget..)

Nu tycks en av dina allra närmsta vänner fatta tycke för "flamman". Visserligen inträffade denna händelse för 2 år sedan, men har det någon betydelse? Min mening är att vänner inte gräver i sina närmsta vänners gamla kärleksaffärer, men jag har full förståelse för att alla har olika meningar om den saken. Det finns 3 personer av det motsatta könet som fastnat på min hornhinna och som verkligen har betytt någonting för mig, är det verkligen sådan brist på det manliga könet i den här kommunen, så att ens bästa vänner måste ge sig på de få man verkligen hållit av?

Samtidigt som jag unnar mina vänner ängar av guld, så anser inte jag att det är okej att gräva i varandras förflutna. Mitt fördlutna, såväl som ditt förflutna är ditt till döds, behöver inte mina vänner gräva i och väcka gamla känslor till liv igen.

So, am I a seflish girl?