Jag och min kollega donade på med det sista innan stängning 22.00, då Cissi skuttade in och undrade om vi inte kunde hitta på någonting när jag slutade. Jag tvekade en stund, men tog mitt förnuft till fånga och svarade nej. Jag ska ju trots allt orka köra på med dubbla skift några dagar till. Duktigt. När jag kört hem Janet 22.15, kom jag på att jag faktiskt inte sett Sofia på mer än en & en halv vecka. Så jag ställde bilen precis vid ingången till Statoil, för att ge mig in på denna snabba visit. Väl inne i den ständiga ruschen inväntade jag mina gyllene minutrar och ordbyten.
Där någonstans, mellan "hej", "hejdå", "tackskaduha", merförsälning, "bra så?", "jag har tankat på pump 2", "fransk,senap&ketchup", "En film" och några dåliga skämt så uppmärksammade jag en vänlig blick. En främmande, vänlig blick i kön till kassa 2.
Han skojade friskt med Sofias kollega för kvällen. Jag inflikade med något som jag i sekunden tyckte var "roligt". Jag vek med blicken. När Sofia väl fick sig tid att börja fylla på drickor följde jag med henne till kylarna. Denna vänliga, främmande blick, var inte vidare blyg av sig. Han satte sig vid det höga bordet brevid fikabröden och kaffeautomaten. När jag mjuknat till lite satte jag mig på stolen intill. Lite ytligt prat om jobb, ledde till lite ytligt utgångsnack,(Sofia återgick till sitt arbete bakom kassadisken.) som ledde till förhållanden, som ledde till separationer, som ledde till nya förälskelser, olyckliga förälskelser, som ledde till ingenting. Han var en släng av olycklig och lycklig DILF på samma gång. And so am I. Fast inte "dilf" då.
Klockan blev 23.45. Jag avbröt. Var tvungen att springa ut till bilen och hämta mitt Visa kort för att kunna inhandla ciggar.(Trodde ja) Medges ej. Great. Fick lov om att komma in och pröjsa imorgon. Snällt. Vi skildes i nattmörkret. Kanske en öl någongång? Ja vem vet? Våra vägar kanske möts.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar