Där ute finns en värld av långa nätter..

Under den här tiden jag har haft för mig själv, har jag analyserat mig själv på djupet. Jag tror att det är oerhört viktigt att ibland, ha ett litet "kvartsamtal" med sig själv, fundera på vad man vill med sitt liv, vem man är och vem man faktiskt vill vara och vad som får ens liv att kännas fulländat.

Jag har alltid reflekterat om saker som kommit mig omkring, men nu har jag verkligen inte bara ordbajsat för mig själv, utan tagit tag i saker och ting. Vilken lättnad. Och för första gången på minst 3 år har jag ett mål, jag bryr mig inte ett dyft i vad som händer i min omgivning, just nu är det bara jag,jag,jag. Eftersom att jag alltid har haft så mycket att ge, har jag aldrig tagit för mig själv. Det gör jag nu. Jag kommer bara att älga fram i stormande steg och roffa åt mig av allt det goda.

Ett fenomen med människor som brytit upp ur ett förhållande, snärjer ofta in sig i någonting nytt för att finna närheten, i rädslan av att möta mörkret ensam. Sån var jag också. Bara för att det var enkelt. Bara för att jag var rädd, så har jag alltid haft någon där. Inte för att jag velat, utan för att jag behövt.

Numera skrämmer det mig, just det där att "behöva". Det är nog en bidragande orsak till att förhållanden dör ut, man behöver för mycket. Man är i behov, man strider, man behöver,behöver,behöver.

Jag vill inte känna den känslan, någonsin igen, jag vill vara med någon för att jag vill, inte för att jag behöver. <3

Där går någon för att bara vara utan att förklara varför kärleken tar skada
när man älskar med varann på ett sätt som bara någon kan..
(Melissa Horn - Långa nätter)