Efter år av tjat från vänner, som ville något annat än att jag skulle spendera fredagskvällar till filmtittande och en fet karra påse, är man nu singel. Det bara blev så, jag tog som aldrig beslutet att det var vad jag ville, det verkade bara för stunden som det vettigaste. Det är först nu som jag har insett att mina, då oerfarna vänner, samt deras korkade åsikter kunde dra dit pepparn växer. Vad är någon fyllehelg i jämförelse med ständig trygghet?
Jag minns hur det kändes som om jag svek alla min vänner när jag blev kär, det var som om jag gick i ide, sade upp kontakten med omvärlden och levde mitt liv i min bubbla. Men vet ni vad? Idag ångrar jag inte en sekund att jag sa tack och adjö till hela bunten, för jag behövde den där tiden för mig själv och tillsammans med den som jag då värderade högre än högaste höjd. Det är dig min älskade själsfrände som jag har att tacka, för att jag fann mig själv i dig. (Även om jag inte var den bästa på att visa det)
Så många sura miner för att tiden inte räckte till för dem, men vad gör dom själva idag? De har förträngt sina egna grunder till sina agg och talar emot sig själva, nu ska man i hets hinna förbi på surr/en kopp/ en promenad genom stan etc, innan pojkvännerna "plikten" kallar.
Jag har överseende för kärleken, men inte för människor som går i "syndabockens" spår och snavar pladask på sina versioner av sanningen.
Nu sitter jag här och funderar vart jag ska bära mig av, vi som skulle hinna med oräkneliga antal aktiviteter under det här sista sommarlovet. Men ack så fel det kan bli.. Nu vill jag som alltid bara bort härifrån och bygga upp ett helt nytt kontakt nät, någon helt annanstans.
Det känns hemskt att säga, men har ni någonsin känt att ni vill lämna hus och hem, vänner och familj för ett helt nytt äventyr? FUCK all vänskap, det finns världen över. I slutändan är det ändå bara jag, mitt ego och mitt hopp om en bättre morgondag.
-Save tonight, Tomorrow I'll be gone !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar