Okontaktbar

Har för 'ovanlighetensskull' ingenting att komma med, känns inte som om jag är på humör för att tilldela er någonting för stunden. Kanske beror det på att jag adderat en hel del alkohol och subtraherat den "nödvändiga" sömnen under helgen, som spenderats i Pajala. Min telefon är hur som helst gone och jag känner mig, belive it or not, LÄTTAD (?!) Känns näst intill sjukligt vilket behov man byggt upp av mobilen, nu känns det nästan som om en kroppsdel är försvunnen. Varför vill man ens vara tillgänglig 24/7? Nä, det är faktiskt skönt att vara helt mobil lös ett tag. Ser det som en stressfaktor mindre. I övrigt känns det skönt att man inte kan få tag i vissa och vissa inte tag i en. Konstigt nog, men otroligt sant. Nu väntar min sängkamrat ivrigt på mig, tror personen i fråga är i ett stort behov av ett ben, slängt, tvärs över. Ses. /Louise