"ALDRIG MER!!"
Det var min första tanke när jag vaknade upp imorse, en tanke som någongång berör oss alla då och då. Men nu är jag verkligen spyless på det här nu, har levt i en dimma hela dagen och ångesten kväver mig. Att ta sig upp ur bädden imorse var ungefär lika lätt som att borsta håret med fossingarna. Med en sementklump till huvud lyckades jag ta mig till tjejerna hos Mallan vid 14 tiden idag. Spenderade de kommande sex timmarna i hennes bädd, tog mig hem och fick inte i mig mer än några tuggor krubb. Pallar inte vara här hemma, av någon anledning så avskyr jag att vara här, kanske är det tystheten som skrämmer mig. Så nu ska jag hoppa i ytterkläderna och ta mig en promenix, förbränna några kalorier och möta upp mina favorit tjejer. Vi ses //Louise<3
En låt som toppade hitlistan en sommar för några år sedan, har poppat ur mina högtalare sen jag klev in här hemma. Jag låter låten tala för mig, för vart enda ord är som pricken över i:et.
Timbuktu - The botten is nådd
"Jag vakna med huvudvärk och sten i mitt bröst
Jag vet ingen tröst, jag måste sluta be till min törst
För det som kändes jobbigt känns nu dubbelt så svårt
Och hur illa betedde jag mig på klubben igår?
Jag var vidrig mot vänner, vad sa jag till tjejen?
Bråka med vakten om galnaste grejen
Ligger kvar i sängen, hoppas känslan ebbar
tills rummet krymper och jag trängs med väggar
Hon e 5 i 11, telefonen den ringer, försöker återfå minnet,
Vill här ifrån, och försvinner
ut i en bakfylla blandad med ångest
jag säger samma sak för 6002:e gången
Jag ska aldrig mer göra så jag känner såhär
Det kvittar vilken fest de är och hur många jag känner där
Jag svär om jag bara kan klara idag
så ska jag ta mig i kragen och vara så glad"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar