Det börjar bli allt mindre ovanligt att jag blir nedstämd, all energi som jag vanligtvis brukar ha i överflöd, följer mina andetag ut ur mig. Alla förhoppningar rasar samman och jag drunknar i en ångest. En ångest som jag inte kan sätta finger på vad den är baserad på? Jag vill bara vakna namnlös på en eka långt ut i havs. /L
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar