Nybliven 17-åring - Utbränd

På mornarna vaknar jag upp till antingen Kottonmouth kings - King Klick, som jag har som alarmsingnal, eller av att någon morgonpigg jäkel ringer och väcker mig. Jag ställer oftast fram klockan 10 minuter, för att sedan när de tio minutrarna har gått så ställer jag fram klockan ytterligare 10 för att dra mig. Ni kan ju tänka er stressen sedan när man vaknar upp och inser att det inte är allt för länge kvar tills man börjar första lektionen. Inga mornar av njutning hos mig inte.

Väl i skolan är jag den som hörs mest och skuttar runt som en speedad duracell kanin ända tills dagen är slut. När jag kommer hem så finns det inte en tanke på att slänga mig i soffan framför tv'n, eller bara lägga mig i sängs för en tupplur. Nejnej, istället planerar jag nästa steg, samtidigt som jag i all hast slänger i mig något ätbart. Allting ska gå effektivt, jag vill göra något roligt av dagen varje dag.

Vännerna ringer stup i kvarten och jag är inte sen med att ringa dem, polarna avlöser varandra, när jag skiljs åt från den ena hittar den andre mig. De få gångerna jag och min familj, dvs jag ,mamma och pappa äter middag tillsammans så är naturligtvis min käraste ägodel mobiltelefonen inom 2 dm räckhåll. Sms och samtal trillar in efter varandra och det grämer mig föräldrar, att aldrig få någon kontakt med sitt barn.

De få minutrarna som jag spenderar för mig själv, ägnar jag åt att kika runt på nätet. För att sedan komma på någon ny aktivitet och genast lämna hemmet. Läxorna prioriterar jag inte i första hand, utan det är absolut inte ovanligt att de görs i sista minuten. När jag går till sängs är jag så slut att jag somnar med en gång, en utslagen hjälte med telefonen intill sig. Jag lever i en ständig stress, som för mig blivit en vana. Tanken på att sova bort en massa timmar, ger mig ångest.


Troligtvis kommer jag att gå in i en vägg inom en snar framtid.