måndag, december 18, 2006

Summan är noll av förträngda problem


Vem ska man lita på, när man inte ens känner någon tillit till sig själv? Känslorna spelar mig dagligen ett spratt, ena stunden hög av lyckorus andra stunden deprimerad, gömd i en dimma av djupa tankar. Om natten piskar kylan mot fönstren i mitt sovrum, jag delar säng med ensamheten och ekot av dina andetag. Din frånvaro skrämmer min framtid samtidigt som din närhet gör mig förvirrad.

Jag kan enkelt säga upp kontakten, förtränga alla minnen och låta mina känslor damma på hyllan. Men tro det eller ej så har jag lärt mig av mina misstag, det är lika att ta itu med saker och ting. En vacker dag slår de en i bakhuvudet, så det är dags att beta av, bit för bit, dag för dag. Du är kall som en december natt, behandlar mig som luft och kväver dina känslor, men hjärtat kom ihåg att; -summan är noll av förträngda problem.

- - -
It's not the same when I no long can speak to him

I may be changed but so have he
It's like we've locked us up and thrown away the key
I see your smile the same old smile
But then he takes me down and make our feelings die <3>

Inga kommentarer: