torsdag, mars 29, 2007

Fel å lyfta fram en klyfta?

Frågan om hur vida silikontuttar är tilltalande, kan alltid dra igång en het diskussion. Personligen är jag helt klart för dessa härligt runda bullar, men oroar mig visserligen för de risker som finns.

Många som jag har haft den här diskussionen med anser att man blir klassad mer eller mindre som ett "luder", med ett självförtroende som man fick på köpet då man inkaserade i ett par puker för omkring 40 lök. Personerna ifråga var onekligen eniga om att ett par 100 % äkta pattar är härliglare att dela säng med.

Det är just det jag inte begriper. Låt oss säga att man är omkring 35 jordsnurr coh brösten börjar med åren allt mer och mer likna en nylonstrumpa med en tennisboll/fotboll i botten. Hur kan man ens finna det attraherande? Eller vi som inte ens har välbehag nog att ens oroa oss för två bollar nere vid naveln?

I en spalt som jag läste här om dagen jämförde man ett par sillisar med att en man sätter in plastmuskler, vilket man då menade på att det skulle vara skrattretande. Man använder kanske inte inlägg för att se mer biff ut, men andra preparat som fettförbrännande tabletter och andra medel som används av de flesta som är bosatta på gymmet är inte alls lika omtalat? Man föddes inte som Hulken, men man tränar upp sig och tar till med näst intill vilka metoder som helst för att bygga upp sin dröm kropp.

Varför ska inte då en tjej som har komplex för sina bröst ha samma möjlighet, utan att bli klassad som något billigt som bara vill visa upp sig. Jag själv tilltalas och är även väldigt svag för självsäkerhet, vilket jag inte är ensam om. Om en tjej då har små/ojämna/hängiga bröst, kommer hon troligtvis inte att flasha järnet i sänghalmen, utan istället på alla möjliga vis försöka gömma sig bland lakanen eller kanske hålla händerna för lökarna. Nä, då är det nog lika bra att skaffa hylla och showa hela balkongen.

Och om ni män skulle ha möjlighet till en penisförlängning/breddning, skulle nog varenda klinik ha fullt upp en bra tid framöver. Huvudsaken är att man fyller ut sina rattar för sin egen skull och inte för att någon iq-befriad pojkvän önskar lite mer klyfta att gosa i.












2 kommentarer:

Anonym sa...

Innan man gör någon typ av plastikkirurgi, kanske man ska fråga sig själv om man gör det för sin egen skull eller för att se ut som ett omöjligt skönhetsideal. Men sen att försöka skilja på dessa två är nog överhuvudtaget omöjligt då vi kvinnor har så inpräntat i oss hur vi ska se ut.
För jag tror inte att det hjälper med att operera in implantat för att få ett bättre självförtroende eller bli mer självsäker.

Anonym sa...

håller med föregående talare