Våra öden som livet och döden.

Död, ett ord bestående av endast tre bokstäver, men ändå det mest fruktade ordet hos de flesta. Man använder det ofta, i rent ut sagt korkade kommentarer, t. ex. 'gå och dö'. Någonting man häver ur sig, men inte begriper innebörden av. Kan du förstå två våta kinder hos familj/vän/partner, en oändlig saknad och längtan, efter någon man älskar men som aldrig någonsin kommer tillbaka. Det spelar ingen roll hur mycket du bönar och ber, det blir aldrig som förut och man ska lära sig att leva med det, oavsett vad.

Under denna sportlovs vecka har stämningen i den här stan varit mer eller mindre tryckt, efter att den minst sagt tragiska nyhten om att en flicka, årsmodell -90 hade gått bort. I ett litet samhälle, likt det jag lever i, går det inte många timmar så är alla informerade. Dödsorsaken för mig är ännu oklar och rykten här skall tas med en nypa salt. Jag kände inte flickan ifråga, men ändå kan jag inte smälta det. När Astrid Lindgren gick bort kändes det galet, men hej bara! Hon var 90+ och 100 mil ifrån mig. Den här tjejen var född -90, traskade runt i samma korridorer som mig och hade så mycket framför sig, skolgång, vuxenliv, vänner m.m. Det är en konstig känsla, att även om man inte känner varandra här i Gällivare, så är man så nära varandra även om man är långt bort.

Det jag minns av dig, var dina stora ögon som iakttog en när man passerade dig. Tanken om vad du egentligen tänkte på när du gick förbi slog mig. Det får jag aldrig reda på och just ordet ALDRIG skrämmer mig. Jag, precis som många andra som inte levde med dig, men runt om dig känner en tomhet efter dig. Någonting som man såg dagligen finns inte där, man kommer att se dina vänner skratta och troligtvis kommer man inte undan att fälla en tanke på dig.

Efter detta fruktansvärda som har hänt, har jag ändrat inställning till saker och ting. Som att bråka med folk, det löser ingenting. Livet är kort, varje hundradels sekund är en del av ditt liv, det är du som väljer vägen, varför ödsla det på konflikter? Vart du än flyr så hinner döden alltid ifatt dig, så njut av livet och lägg traumat bakom dig.

-Ett långfinger åt döden, det var ta mej fan inte din tur att lämna världen, unga dam.

- - - - -
Någon annan bortom hennes kretsar som känner likadant?
Släng över en kommentar eller två.