Igår la vi oss i sängen
för sista gången
ovetande
det var underbart
men ändå sorgligt
att inte veta
morgondagen
skulle innebära
en ny vetskap
jag visste det
men inte du
du la dig i mitt
knäveck
som alltid
förutom när jag
var borta
och du var besviken
nu är jag här
och jag vill aldrig
någonsin
låta dig gå
men man får
inte lov
att älska
någon så
att dom lider
inte fysiskt
men du kommer
alltid
vara mitt käraste
psykiskt
men nu får vi
år eller månader
det onda får
inte komma
så snabbt
så länge du
orkar
ska jag bädda
mina knäveck
/Från mig till dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar