(Jag och en killkompis)
Vet du vad Lollo? Jag är fan kääär nu! Alltså på riktigt. Älskar min duva såå jävla mycket.
Men du *pip*, borde du kanske inte vara singel ett tag nu? Jag menar.. Dina förhållanden har ju avlöst varandra i de 8 år jag känt dig.
Jo, jag vet! Men det har aldrig känts såhär bra!
Aja.. Om du säger det så.
Och det är väl så det ska kännas liksom? Att det vid varje nystart ska kännas som att det aldrig känts bättre. Egentligen är vi väl medvetna om att vårat tidigare också har varit det "bästa" av det bästa i hela världen.. Och så kom han/hon, den nya. Ja, då var det dags att hitta på nya böjelser i det svenska språket.. Han är det bästaste eller så väljer man helt nya definitioner som betyder samma sak. Precis som små barn, som har nya "favvo" godisar varje gång det är dags att plocka ihop en lördagspåse. Vet du vad mamma? Dom här geléhallonen är mina favvisar, så om du någongång ska överraska mig så köp dom här. Yeah right! Så när man väl ska kosta på med en surprise, så är väl likörpraliner ungjävelns nya favoriter.
Precis den känslan har mina vänner framkallat hos mig de senaste åren. Dom har gråtit, sagt att livet är över, sagt att de aldrig kommer att hitta någon ny. Hittat någon. Sagt att det aldrig känts bättre, lämnat/blivit lämnad av denna och hittat en ny, som framkallar något som dom aldrig tidigare känt.
Och nu är jag där själv. Som ett litet barn. Som bytte från en hård winergummi, som mormors plomb fastnade i till härlig, dyr, 80% choklad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar