Det är någonting med ensamma uppesittar nätter, som gör mig djup och fundersam. Men jag ser ingenting negativt i att kunna stanna upp för att skapa sig en självinsikt och att tänka över sin livssituation.
Det senate året har jag definierat mig själv som en grubblare,i princip ingenting har uppfattats som givande från min sida och jag har heller inte gått in helhjärtat för någonting.
Har upplevt det senaste året som en oändlig vandring i samma spår, en cirkulationsplats av samma typ av misstag och missnöje.
Men nu känns det som om jag äntligen har fått ett nytt synsätt, vaknat upp ur mitt tunnelseende och börjat prioritera mig själv.
1. Olycklig kärlek leder ingenstans! Är mina snesteg oförlåtliga, så är det dags för mig att lämna det bakom mig och gå vidare..
2. Känns det som om skolan kört sig i botten, prioritera vilka ämnen som är värda att satsa på och läs sedan upp/om det som du valt bort på komvux.
3. De som inte tillför en någon positiv energi, gör man sig jäkligt fort av med.
4. När livet känns kaos och "att göra listan" känns milslång, fyll mp3 med musik som sätter ord på dina känslor och just din livssituation.(Säkert!, Petter, Kent - Får oftast tala för mig) Alla krisiga tillfällen brukar gå att ta sig ur. Det gäller bara att prioritera vad som är viktigast.
5. Håll dina vänner nära, men dina fiender ännu närmare.
6. Nya människor är mitt bästa botemedel, när jag gått in i en vägg.
7. Avnjut en drink eller två, det förtjänar vi alla ibland i måttligt mängd.
1 kommentar:
oväntat att det fanns en nummer sjua oxå! :\
Skicka en kommentar