Jag är trött på alla gånger då min hjärna bestämmer takten, min ovishet leder mig rakt i fällan och hjärtat mitt glöms oftast bort och blir till ett skämt. Alla har vi våra sidor som inte syns på kort, på ett kort kan man göra allting ogjort, men i praktiken är det allt annorlunda. Kanske är det så illa att jag inte har någonting av värde, men min längtan den är äkta och jag vet med säkerhet att det här inte är nästan, detta är precis.
Du sitter i tronen medan jag kryper på knä, ärligt talat trodde jag aldrig att jag skulle svälja min stolthet så. Nu är det jag som ivrigt väntar i nattens mörker efter dina andetag. En och en annan rolig utekväll räddar inte mig från min situation, kraften i dina ögons djup håller mig kvar. Vågar du se på mig och säga vad du tycker, kanske tycker du ingenting alls. Hur som helst så vet jag vad jag tror och det spränger mig inombords.
Du gör mig så förvirrad, jag vet inte alls vad du vill, du får ett 'ja' att låta som ett 'NEJ!' och din frånvaro slår halvt ihjäl mig. Det skulle vara en sån lättnad om du tog med mig hem till din vrå och sa: "Vi glömmer allt, det har ändå berott på det gamla som gick snett." Smeker mitt hår och viskar i mitt öra - 'vi ser oss aldrig om'. Allting gick så fort, det var som ett enda goddag och adjö, kanske vore det bättre om jag aldrig någonsin snavade in i din charm. Om du frågar vart du har mig, är jag troligtvis närmare än du vågat tro. Tankarna om livet blev så stora när du kom in i bilden och jag vill sammanstråla min framtid med dina drömmar.
-Jag måste fantisera för att kunna existera<3
It would be easy for me to say that I don't like you, but I do, I think.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar