Nu börjar det bli galet tröttsamt att bara mala på om hur jag fyller ut mina dagar. Känns som om jag är helt tömd på inspiration och att jag inte tillför den här bloggen någonting vettigt. Å andra sidan har jag ju faktiskt aldrig gjort det. Tror knappast att en människa utanför Gällivare, skulle finna min blogg vidare intressant, när jag snackar om mampa, gve och utekvällar på nexan.
Som en av mina absoluta favorit lärare ser på det hela;
"Du kan verkligen lite om mycket du Lollo." En sån stereotypisk och tråkig person. Blä. Jag vill vara bäst inom något specifikt område. Men som vadå?
Jag älskar att shoppa, så fort jag rör vid pengar omvandlas de till kläder/smink/skor som jag knappt hinner använda, jag följer Sofis mode slaviskt, men vill dessvärre inte utåt verka som någon halv dan "fashionista". Dessutom finns det redan så många "wannabes" inom det området och jag vill verkligen inte vara en av dem.
Jag älskar att resa. Under mina barndomsår har det blivit många vändor till
Paris, eftersom att min moster bodde där i 10 år. Franska frukostar har alltid stått mig varmt om hjärtat, så ni kan ju förstå att det var rena nederlaget för mig när moster flyttade till
Stockholm med sin familj. Rivieran var en hit, fina vyer, härligt väder, god mat och mosters svärmors hus är rena drömmen. Både
Kreta och
Rhodos är två grekiska öar som jag gärna vill besöka igen. Aldrig förr har jag blivit så brun, som jag blev på Rhodos, eftersom att det var rikligt med både sol och vind så orkade man ligga ute längre.
Mina sysslingar som bor på
Gran Canaria (en av alla de omtalade kanarieöarna) har jag inte besökt på många år, så det borde nästan göras snart igen.
Seychellerna, som i många skvallerblaskor rekomenderas för de nygifta som vill slå på med en "lyxresa" inför smekmånaden, var även uppskattat av mig. Exotisk mat,som haj och fladdermus för den som vågade sig på det, vita stränder, turkost vatten och färgglada djur både på land och i havet där vi dök.
Marmaris har väl var och varannan svensk besökt? Kalkstensklippor, hamam och allt som hör
Turkiet till har även jag checkat av på min to-do list. Känns dock som om jag aldrig kommer styra min kos dit igen. Varför be om att bli våldtagen liksom? Invånarna, som är ett gäng inkastare hela bunten, är som en böld i arslet på en cykelsemester!
Cypern,
Ayia Napa, för den partyglade. 2 vändor har hunnits med till svenskens partyparadis. Där oräkneliga drinkar har slinkt ner, rösten har skränats sönder till introt i låten Seven Nation Army av White Stripes, efterfesten har ägt rum i klamydiapoolen och innan hemfärd lyckades vi svänga våra lurviga på partybåten där det lades en och en annan pizza.
Å till
Magaluf, styrde vi vår
(näst,näst) sista resa. 14 dagars fylla stod på schemat och ohja, det gick hur fint som helst trots halsfluss. Vi väckte våra Irländare till grabbar med öl varje morgon och stämplades som årets alisar. Miss wet"" var ju en upplevelse, som resulterade i att vi inte visade våra nunor vid poolen på några dagar. Polisen fick följa oss upp på rummet, någon mer ingående förklaring till det ids jag inte dra. Men som ni kanske förstår gick det rätt vilt till.
Bokade en resa när vi var på lyran i Magaluf, så det bar av mot
Liverpool för reunion i November. 50 timmar dricka, dansa sen hem igen. Precis som när jag var i
London med morsfarsan, fick jag inte ner en bit på denna
Englands vistelse heller. Bönor, Bacon, friterade grönsaker och friterat bröd + lös stekta ägg till frukost är inget jag bugar och bockar för. Uäck! Madame Taussaou var däremot riktigt givande och
Oxford street, var som att anlända till himmelriket för den shoppingtokige och sist men inte minst, så var ju Piccadilly Circus något sevärt.
Men trots det, så skulle jag inte vilja påstå att jag lever i en resväska. Men jag är mina föräldrar evigt tacksam att jag fått se så mycket av världen under min barndom. Ser det som en bra start. Nu är det slut på Europas charter partyn, nu vill jag ut och uppleva mer av tropikerna samt storstäderna, och kanske till och med komma ihåg större delar av resan? =)
Men det har jag inte möjlighet att göra nu. Ska fixa skolan, sen jobba. Sen kanske till och med binda mig och resa med familjen? Time will tell. =)
Så åter till den röda tråden, vad ska jag skriva om?! Blir tossig. Ska klura på det. Men först ska jag dyka ner i soffan och nöta in ackorden som jag skulle lärt mig till idag. Ses /Louise.
Jag vet, visst är det väl märkligt att jag varit så glad på senare tid? Jag ber om ursäkt om ni oroade er i onödan, för jag är tillbaka igen. Den ständige pessimistiske bloggerskan, som gnäller över sin livskris. Och visst är det väl egentligen ganska patetiskt? För barnen i Somalia har ingen mat,"Stenbroflickan" är inte funnen och Katherine Heigl är mobbad av Hollywood. Så vem är jag att tala?
