Vet ni vad? För första gången sedan i Augusti har jag faktiskt lite hemlängtan! Dvs, till Gällivare. Det har verkligen inte hänt!! Men just nu kände jag bara för att få vara med mina närmaste, rå om dem och säga hur mycket jag tycker om dem. Men sådant är jag fruktansvärt dålig på. Det är verkligen min största skräck, att någon nära ska försvinna och att jag inte hann säga vad den personen verkligen betytt för mig. Men det är säkert en smäll jag kommer att få ta en dag, bara för att jag är så dålig på den fronten.
Men jag är duktig på att skriva, så jag skriver det här. Jag älskar er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar