Medans alla andra är dårar

har jag varit tyst här på bloggen över helgen, pga att jag packade väskan smet iväg till Pajala. Det kändes verkligen som om jag ville träffa människor som också berörs på samma sätt, av det som hände allas våran älskade Simon. Så vi har surrat om tragedin och blickat tillbaka på gamla minnen.

Redan när jag klev på bussen påväg mot Pajala kände jag av din frånvaro vännen. Vi som brukade kontakta varandra direkt när man var påväg mot närliggande destinationer. Det kommer som över mig stundvis att du faktiskt är borta, ena stunden är allting som vanligt och sen kommer den där tanken: "Aldrig mer, aldrig någonsin".. Och då tappar man lusten för allting.

Nu ska jag och min karl göra nachos i ugn, äta, mysa, sen sova, vakna, äta, leva.. you know, the daily round of our lives, medan man blir påmind och nedstämd emellanåt.

Sounds of silence

Love! /Louise