Det handlar egentligen om en definitionsfråga. Ekonomiska resurser, lagar, regler, religioner, gift eller ej hör inte till saken. För vad är frihet för dig och vad gör du för att leva därefter?
Har jag hajjat läget?:
Frihet - Resa vart du vill på obegränsad tid, utan att någon ifrågasätter dina val. Gör vad du vill av dagen utan att leva upp till någon annans krav och önskemål. Bara tänka på va du vill göra av nästkommande dag utan någons inflikningar som grundar i svartsjuka/irritationer/kommunikationsfel. (?)
Ärligt talat är det bara bullshit. Enligt mig iallafall. För jag kommer aldrig någonsin att få smaka på den bild jag målat upp av frihet. Känslor, i alla dess former håller mig/oss tillbaka. Ångest, kärlek, hat, blyghet, sorg, empati you name it, gör mig/oss till äckliga, osjälvständiga dårar.
Ju yngre vi är, ju mindre vet vi om dessa känslor, åtminstone är de inte i samma känslomässiga grad, och därmed kan vi också vara mer fria. Tyvärr går det inte att backa bakåt i den utvecklingen, såvida man inte åker på en psykisk störning. Kanske inte så lockande?
Även om vissa känslor får mig att vilja skutta ur kläderna, så skulle jag hellre önska att jag bara var en kall, grå, osårbar martyr som ingen kunde fastna på.
Eftersom att jag vet att detta i praktiken är omöjligt, med tanke på att jag bara är en människa och miljön omkring har format mig till en tickande känslobomb, finns det bara ett tillfälle där mina vägar kommer att sammanstråla med friheten..
Döden. Där mina tankar/känslor lämnar kroppen och jag är ett med den svala kärlen i marken.
Jag bubblar av förälskelse, vilket jag hyser en extrem hatkärlek till.
/Louise
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar