Allting följer samma mönster, veckorna ser i princip identiska ut. Man kommer aldrig till skott med saker och ting, man bara driver omkring, i väntan på någonting, man inte riktigt kommer under fund med. Man vill så mycket, dock lyfter man inte ett finger för att nå dit. Man vet vad man borde, men man hittar på undanflykter, omedveten om att det endast är en själv man lurar. Ibland känns det till och med så tragiskt, att man lever för nästa helg. Hela veckan blir en planering, utstyrsel, vart ska vi vara, vad ska vi göra, vem, vad vilka. Söndagarna spenderas till obeskrivlig ångest och på måndag planerar vi nästa ledighet. 
Inte för att jag klagar, de senaste 4 åren har varit oerhört givande. Man har träffat nya människor, lärt sig alla nöjens mörka sidor, pengar har spenderats, dumdristigheten har varit ett faktum och relationer har fötts och tynat ut i sanden.
Alla impulsiva tripper vi gjort, alla spontana utgångar, utlandsresorna, grillkvällar, kubbnätter, och polistaxi, för att inte tala om oroliga pappor och vansinniga mammor som aldrig sett tjusningen i våra fartfyllda liv. 
Livet har precis börjat, men ändå känns det som om man har gjort sitt. Hade verkligen behövt lite stabilitet i tillvaron nu. Nåja, nog grubblat, här har ni en låt som iallfall ger mig nostalgi känslor. Puss.
1 kommentar:
så du hittade en låt till slut ;)
Skicka en kommentar