Jag är expert på att älta om saker och ting. Känner mig som en dement kärring, som maler och maler om mina bekymmer. Varför vet jag inte. Känns verkligen som om jag gått ner i en svacka, ingenting är direkt roligt just nu. Kan inte heller sätta finger på vad det är som tynger mig? Det känns som om jag inte har något grepp om livet just nu, vissa saker har strulat till sig ordentligt, exempelvis gammla relationer, till ett x antal människor. (Ni vet vilka ni är). Gud vad jag beklagar mig, ni får helt enkelt ha överseende med detta kära folks.
Men visst kommer väl allting att återgå till det vanliga? Är så less på att vara nedstämd när allt blir tyst och allting kommer omkring.
(Och ni som nu läser min blogg i hånande syfte och relaterar detta inlägg till något som tidigare skrivits, så hör det inte ihop. )
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar