När någonting som vi verkligen rår om försvinner ifrån oss, reagerar man på olika sätt och man minns saker och ting olika. Vissa gör någonting åt det som skaver, medan andra bara låter det rinna ut i sanden. Själv minns jag ofta saker jag känner en längtan efter, i en enda röra i mitt huvud, som en dåligt klippt film. Saker som man sagt och gjort tillsammans kastas hårt som sten, mot mitt kraniums inre väggar och sådant som jag inte ansett vara märvärdigt då, spelar en sådan stor roll nu. I filmen i mitt huvud, hör jag ditt skratt blandat med mitt, ser allvaret i dina ögon och minns ett band så starkt, som betong och en förseglad hemlighet.
När jag strövar omkring i områden där vi skrev våran saga, kan jag inte låta bli att falla in i en dimma av nostalgi. Trafikljusen har slått över från rött till grönt många gånger sedan den dagen, men även de har nu släckt sitt sken för sista gången.
"Var det dig jag såg
som en skugga ur mina drömmarvar det dig jag sågdig jag svor att aldrig glömma
Jag vet inte varför
men jag återvänder alltid hit
det var välnågot vi gjorde
något vi sa här
som förändrade mitt liv" //Kent - Järnspöken
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar