Och efter några veckors tystnad så dök en fundering upp, som jag mer än gärna vill dela med mig av.. Hur är man en bra partner? Vad går gränsen och i vilken mån får man sätta gränser? Ska man sätta gränser eller är det någonting som var och en måste förstå själva? Det absolut svåraste jag vet är nog att ha ett förhållande. Man vill ju inte var en psykobitch som sätter upp regler om vad man får göra och inte göra, å andra sidan kanske man håller för löst i sin partner och i å med det så dör kärleken ut för att man verkar bry sig för lite. Eller är det bara jag som har fått någon form av hjärnspöken? Det här kanske är saker som bara ska komma naturligt och inte ens funderas över, självklara saker liksom. Ni som följt min blogg vet ju hur jag är, jag tänker kanske lite väl mycket ibland.. Men det känns som om man har sett allt för många förhållanden brista för att inte bry sig..
