
GRATTIS MOMMO, PÅ 70 ÅRS-DAGEN! =)
Ånej Denise! Vi var tydligen inte dom enda om att hitta dessa underbara 'Salt & Peppar' dräkter inför halloween, typiskt! Vi som skulle tillverka egna nu när dom var slut i lager på bodega. Äsch! Orkar inte klä ut mig helt enkelt, har ingen lust att beblanda mig med alla dessa trashiga skolflickor, poliser, nursebrudar och nån killa med ölhatt på skallen? Så typiskt Gällivare..
Äntligen kommer man någon vart med studentkommittén, nu har minsann jag ett gäng brudar planerat in första mötet, som ska äga rum den första måndagen efter lovet,12.00 i röda stugan. Sen kan ju dom som vill komma dit, eller vara fyrkantiga. Just nu känner jag bara att jag kan lägga det personliga tjaffset åt sidan och lägga fokus på allas trevnad. Jag menar ex.raggs nya flickvänner som avskyr en, samt lögnaktiga bekanta, som spyr galla över en så fort man lämnat rummet, ska ju inte stå ivägen för min student. Så enkäter angående ideér om hur vi ska samla in pengar osv, skall delas ut imorgon.
En revolution är på gång, Lojsan har uppskattat en söndag! Wihoo! Vaknade till liv imorse när solen piskade in i mitt psykopatiskt vita rum och bländade mig. Vanligtvis brukar jag avsky den känslan, men inte idag. Upp och hoppa, ingen baksmälla, för jag var minst sagt lugn och beskedlig under lördags kvällen/natten. Satt hemma hos mig tillsammans med Mallan,Emelie,Ida,Nussi& Ettan, sen hakade även fröknarna Fräki samt Ryytty på våra rosiga planer inför kvällen. For vidare till Ryytty för lite snicksnack, sen upp till Malmberget på 30-års kalas. Lyckades komma hem kring 03.00 tiden och slocknade på stört.
Hösten övergår sakta men säkert över till vinter. Kylan börjar svida allt mer om natten och jag delar min tid med funderingar, i mina mullvadsbruna sängkläder. Ljusens lågor runt om i rummet är alldelles vindstilla, varken vindar eller fingrar smeker under mitt tak. Jag vill förbli fri, men en outhärdlig känsla har slagit knut på mitt motstånd och omvandlats till en grå sten liknande klump i botten av mina ljumskar. När kärleken spirar i ens omgivning, kan väl inte en själ förmå att blunda för ensamhetens bubbla man lever i. November, ger mig inte bara nyckeln till friheten i en vuxenvärld, utan begraver även mina sorger under sitt snövita täcke, utanför mitt fönster. November smek min panna med dina oskuldsfulla flingor, låt dem dala över marken omkring oss, låt dem hela ensamma själar som blev serverade en brustna hjärtans höst.
En tripp med Martina + arbete på Ica under kvällen. Orkar inte skriva desto mer om dagen, men tanka hem följande:
Låtar som berör en, är också de som kickar. Så Jocke Berg, fortsätt sätta ord på mina känslor och ge mig rysningar av dina viskningar. En tyst minut, några toner av Kent och jag har fått mig en livsvision.
Ja, först kom ingenting, sen kom ingenting, för en människa som vill ha allting. Det kommer nog perioder för oss alla, då en förnyelse känns minst sagt lockande. Jag är för ung för att packa väskan och bege mig av, men det finns ingen åldersgräns för att ändra på sin livsstil. Jag har länge känt mig instängd i tillvaron och nu vill jag bara slå mig fri. Det handlar inte om något ynkligt kärleksproblem, utan allting omkring har under den senatse tiden kvävt mig. Men det känns som om många knutar är lösta och jag har börjat i en ny fas i mitt liv. Allting handlar om att ta till sig nya erfarenheter, nya människor, nya friska tag helt enkelt. För att leva i ett hjul av rutiner och repriser är inte mig grej. Tiden är knapp och världen är full av nya saker jag ska anamma.